det där med att grina.

Jag har tänkt lite på det och drömde om det inatt. Jag är en sån där person som minns sina drömmar väldigt väl, alltså jätte väl och drömmer typ varje natt, och i mina drömmar blir jag ofta så arg och frustrerad så jag grinar.

I alla fall jag har slutat gråta och det var himla länge sen jag grät nykter sist, eller ifs inte, jul afton grät jag isf som faaan. Ojoj då var jag inte glad. Nu bär det i väg åt alla håll och kanter känner jag, det jag vill komma fram till är att jag lite gran saknar att spontan gråta i min ensamhet och bara ventilera lite, låter kanske helt sinnessjukt, men det är ju ganska så skönt att gråta. Men jag gråter knappt längre och när jag väl gör det sitter det hårt inne och då är det något som gör mig så arg så att jag spricker, jag gråter inte för att jag är ledsen längre utan för att jag är arg, samma gäller när jag blir full, jag blir arg när jag är full och så börjar jag grina.

Det är det väldigt få som kan få mig att börja gråta, de är tre styckena och sen div serier typ extreme home makeover. Känner att min riktning försvann och att jag tappade spåret så ny vet jag inte riktigt vart jag skulle komma. Jag gråter väll bara inte längre, eller det var kanske det jag gjorde. Det här är nog världens sämsta inlägg. Orkar inte försöka få det att gå ihop, nu ska jag köpa snus.