lördag 6 mars 2010

Att ha hål i naveln

Ja, det har jag eller hade och nu har jag det igen. Jag trycjte och trängde och så kom staven in, och när den väl satt där umdrade jag förgrymmat varför jag någonsin tog den?! Jag hade inte ens hål i öronen när jag tog den. Det var inte heller första hålet jag tog, det var nog andra eller tredje, Men jag hade inte ens hål i öronen!!! Jag tog hål i mina öron först när jag var 19 och nu är de nästan 16 mm. Första hålet jag tog var i tutten när jag var 17, 2006 under friidrotts EM i gbg, jävla kvaxhalvare, han tog med en sprutkanyl och satte fetvadd på såret och dessuton en felaktig stav! Men varför tog jag hål i naveln?!

Jag är nöjd nu när jag satte i staven med det lilla körsbärshänget, som Martin hatar.. Jag med, men jag ser smalare ut, men varför.. Jag stod och kollade på skiten ett tag och insåg varför. Just för att jag inte hade hål i öronen, just därför gjorde jag det. Jag hade tagit om tutten efter första gången och jag skulle göra andra och jag tyckte att det skulle se konstigt ut att inte ha hål någon annan stans. Men idag ser det ännu konstigare ut. Jag ståt här med 16mm töjningar och ett tonårsbär i naveln. Det känns konstigt att jag är nöjd, jag har inte haft ngt där på snart två år. Det känns nostaligisgt, jag känner mig som 18år igen. Och i like it..

Skulle kunna dö för att få vara 17-18år igen. Eller snarare 18-19år livet var så problemfritt och jag hade hål i hela kroppen till och med övermanläppen, och jag skammfritt posade framför speglar och kameror och tyckte att livet var en fest! NU har skammen infallit sig och man hånar sig själv framför spegeln när man tar posebilder, man gör det för att se sitt eget förfall och för självironins skull. Och dessuton har det gått så långt att man glädjs över ett körsbärssmycke i naveln bara för att det påminner än om den tiden då man slapp ta ansvar och den tiden man hade det som lättast, fasst det inser man först nu. Det är märkligt, kommer det känns så här om 4-5år igen att man inte uppskattat de åren man har haft, så man trär i en stav i överläppen bara för att minnas?!

Det irriterar mig att jag slängde bort mina gymnasieår på att "må dåligt", utan att veta vad de orden egentligen betydde. Jag slängde bort de åren på tonårsskit; på att snacka skit, hata skolan och tycka att livet var pest för att man hade saker att göra i skolan. Trots att det enda man egentligen gjorde fast än att man var på lektioner bara var att umgås med sina bästa vänner.

Jag kan inte klaga allt för mycket egentligen, för jag anser fortfarande att de vänner jag skaffade då är bland mina näsraste och käraste, men jag blir bara så besviken på mig själv att man inte uppskattade den frihet man hade. Men det har kankse med ålder att göra?!

I skolan hör och ser jag tjejer som gör som jag gjorde, det är i just 18-19års åldern.. Och när jag hör dem prata om skola, killar, skitsnack och framtiden har jag bara lust att slå dem på käften och be dem uppskatta de dem har. Men det kommer de aldrig. För de tar snart studenten och de vill bli vuxna, men tyvärr är det inte lika roligt som det låter.

Så just därför kommer jag behålla mitt körsbärshänge i naveln, vara naiv och bara minnas det bra från när jag var 18! Och jag ska skammlöst börja ta posebilder framför spegeln igen, för det är inte ok att känna sig gammal när man bara ska fylla är 22.. Just och bara därför kommer det komma posebilder. Bara för att jag ska börja känna mig sprallig och 18 igen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar